Syringomyelia | En obotlig hundsjukdom
Det här är Nova. Hon är en Cavalier King Charles Spaniel som precis har fyllt 5 år. Det är min första hund. Jag har så länge jag kan minnas drömt om att ha en egen hund. Jag är en stor djurälskare och har alltid älskat alla typer av djur katter, hundar, gräshoppor och larver. När jag växte upp hade vi nog alla möjliga typer av djur hemma. Alla utom hund.
Sedan blev jag 19 år och hade precis börjat jobba på mitt första deltidsjobb. Jag hade kollat på hundar i princip varenda dag. Det blev lite krångel med jobbet och det blev så att jag inte hade några jobbpass på ungefär 2 månader. Jag såg en möjlighet och allting blev ganska snabbt och spontant. Hittade en annons på blocket som vi åkte och tittade på inom ett par dagar. Valparna var redan leveransklara och vi hittade en valp vi ville ha som vi kunde hämta hem igen redan inom ett par dagar.
Här är det första misstaget som jag gjorde i mitt valpköp. Det går absolut att köpa hundar via blocket, men det är så otroligt viktigt att man är noggrann när man köper en hund. Det lönar sig att göra research angående vilken typ av ras man passar att ha och att hitta en seriös och bra uppfödare. Det finns tyvärr många där ute som inte gör allt man bör göra innan man börjar avla fram hundar.
Nova var den minsta valpen i kullen. Vi valde egentligen inte henne utan jag ville ha den färgen på hund samt att jag ville ha en tjej, och då fanns det bara henne att "välja" på. Hon var i alla fall en liten och ganska försiktig valp, fast ändå busig. Helt ärligt så kommer jag inte ihåg jättemycket från hennes valptid. Jag var hemma med henne hela dagarna och gjorde de typiska valpsakerna. Lekte, var ute och kissade med jämna mellanrum. Sedan var jag väldigt noggrann med att ensamhetsträna med henne.
Det första året gick rätt så fort förbi. Nova var en ganska försiktig valp och på promenader gillade hon inte alls när andra hundar skulle komma fram och hälsa. Jag jobbade inte så mycket under den tiden så jag var mest hemma med henne om dagarna. Det var någongång runt 1 år som problemen började komma. I och med att hon var lite rädd för andra hundar så började vi få problem vid hundmöten samt att hon blev en väldigt stressad hund så fort vi var ute. Under den tiden så var jag helt säker på att vi hade de problemen endast pga vi inte hade miljötränat henne tillräckligt mycket, men nu när jag ser tillbaka på det så kan jag inte hjälpa tänka att det kanske fanns en annan orsak till att hon betedde sig sådär.
Vi hade tur och hittade en jättebra hundtränare som vi verkligen fick hjälp av och har gått på hundkurser till och från i princip från att Nova var 1-1,5 år. Nova lyckades över tiden gå från en galen skällig hund som ville att alla hundar skulle hålla ett avstånd på minst 10 meter, till en hund som accepterar att andra hundar finns. Hon är fortfarande inte perfekt, vem är det, men hon har blivit mycket mycket lugnare och skäller bara till på vissa hundar under våra promenader. Så det är någonting som vi alltid får fortsätta träna på.
Det var någongång när Nova fortfarande var ganska ung som jag först hörde talas om sjukdomen Syringomyelia. Jag har för mig att det var i samband med en dokumentär om hundraser som kom ut. Sjukdomen var vanlig hos just rasen Cavalier king charles spaniel. Jag uppmärksammade också att man kunde ta reda på om sin hund hade sjukdomen genom en speciell magnetröntgen, men det verkade inte vara så enkelt att göra. Pratade lite om det men insåg sen att det inte fanns så mycket information om sjukdomen här i Sverige, utan den verkar vara mer vanlig i länder som England.
För någon månad sen när det precis börjat bli varmt ute märkte jag att Nova inte alls var som sig själv. Hon är lugn men hon är också en ganska glad och sprallig hund med mycket energi. Hon låg mest och sov om dagarna och när vi var ute på promenader gick hon väldigt långsamt. Nova är annars en hund som ska lukta på allt och har en tendens att dra lite, men här var det nästan som att jag fick dra med mig henne. Hon skrek till lite då och då som att hon hade ont men jag förstod aldrig riktigt var hon hade ont. Nova har tidigare opererat knät och när hon då hade ont så märktes det ju verkligen att det var just benet hon hade ont i, men här fanns det inte riktigt något samband när hon skrek till. Jag trodde till en början att hon bara tyckte det var jobbigt med solen och värmen, men ni som har hundar vet själva att man märker så väl när ens hund inte är sig själv. Det går inte riktigt att förklara. När hon tittade på mig så kunde jag också se i hennes ögon hur ont hon hade.
Vi lät det gå en eller två dagar då hon fortfarande åt och drack som hon brukar, men tillslut ringde vi veterinären som såklart tyckte vi skulle komma in. Innan vi åkte till veterinären hittade vi artiklar om Syringomyelia igen och blev direkt rädd då symptomen hon hade faktiskt stämde in. Läser man på om den här sjukdomen blir man allt annat än glad.
"Syringomyelia eller SM som den kallas är en ärftlig sjukdom som drabbar små raser, i synnerhet cavalier king charles spaniel. Sjukdomen orsakas av att hundens skalle är för liten för dess hjärna, vilket leder till en missbildning av hjärnan. Denna missbildning gör att hjärnan tvingas att trycka sig igenom öppningen till ryggmärgen. Detta blockerar ryggmärgsvätskan som cirkulerar runt hjärnan och ryggraden, vilket leder till ett ökat tryck. Denna turbulens tros orsaka vätskefickor i ryggmärgen som trycker på nerver, vilket orsakar smärta och invaliditet.
De flest hundar visar symptom före tre års ålder. Det främsta symptomet är smärta i och omkring hundens nacke, och hunden kan vara känslig för beröring på enasidan av nacken, skuldran och örat. För många hundar kan smärtan vara större under mycket varma eller kalla väderförhållanden. Ett annat vanligt symptomär att hunden kliar sig på och omkring örat, oftast enbart på ena sidan av kroppen. Ibland kliar sig hunden utan att röra vid huvudet. Vartefter sjukdomen fortskrider kan smärtan runt skuldra, nacke och huvud bli så svår att hunden skriker och tjuter.
Det finns inget botemedel mot syringomyelia. All behandling går ut på att minska hundens lidande."
När man klappat och kliat Nova så har hon alltid börjat klia i luften med ena benet, men jag har aldrig riktigt tänkt på det som att det är något fel på henne. Jag tänkte alltid att det kliar på henne och det är därför hon gör så. Vi åkte i alla fall in till veterinären som sa att hon verkade ha ont runt nacken och ryggen och att hon trodde att det var Syringomyelia som hon hade, men för att vara säkra var de tvungen att göra en röntgen.
Även fast det inte var helt hundra på att det var SM så kände jag mig helt förstörd efter veterinärbesöket. Vi fick en tid inbokad och efter röntgen fick vi vänta 1 vecka på besked. Den veckan gick så långsam och jag ville bara veta på en gång. Jag var hela tiden inställd på att det skulle vara SM men hade någon liten tanke bak i huvudet att det kanske "bara" är diskbråck. Trots det så hade jag ändå ställt in mig på det värsta.Vi fick tillbaka svaret och precis som vi hade trott så var det SM, veterinären gav oss recept på smärtstillande som vi kunde ge vid behov annars inte så mycket mer än det och det är där vi är nu.
Jag kände mig så otroligt deppig dagarna efter provsvaren. Ni som inte har hund eller annat djur kanske inte riktigt förstår kärleken som man har. Det kanske låter töntigt men Nova är i princip som mitt barn. Hon är så speciell på sitt sätt och så charmig. Vi brukar alltid säga att hon är en cavalier på pappret men inte på insidan. Hon är allt annat än en ren sällskapshund. Det bästa hon vet är att få springa i skogen och att spåra och till och med jaga rådjur med min pappa. När vi fick reda på det här kände jag direkt att jag aldrig mer vill ha en hund. Jag var så otroligt ledsen och tanken att hon inte skulle finnas mer gick inte ens att förstå. Tanken att jag skulle ha någon annan hund än Nova gick inte ens att föreställa sig. Jag vill bara ha henne.
Nu har det som sagt gått ett par veckor och vi ska tillbaka på återbesök nu i Augusti och får se vad de säger. Sen vi var hos veterinären så har Nova varit precis som vanligt, hon verkar inte ha haft ont och vi har inte behövt ge henne några smärtstillande. Det känns ju bra, men samtidigt kan jag inte sluta tänka på att hon kan bli värre. Hon har precis fyllt 5 år för bara några veckor sen och jag kan inte låta bli att tänka på om hon kommer få fira sin 6 års dag eller om vi har tur och faktiskt får ha henne i minst 5 år till. Det är nog det som är jobbigast med den här sjukdomen, att inte veta. Förmodligen har hon haft den här sjukdomen hela livet och trots att hon levt så länge utan att ha jätteont vet vi inte om det kanske blir värre. Jag vill såklart se positivt på det och hoppas på att hon ändå kommer att leva ett långt liv trots detta. Samtidigt kan det bli värre när som helst och det finns ingenting man kan göra åt det. Jag kan inte ens föreställa mig och vill inte ens tänka på att behöva ta ett beslut när ens hund är för sjuk.
Mitt valpköp var tyvärr ett ganska spontant och snabbt köp och jag har gjort misstag som jag önskar att jag inte hade gjort. Jag önskar att jag hade vetat om sjukdomen innan jag köpte hund. Jag önskar att jag hade läst på mer och jag önskar att jag hade tagit mig tiden att hitta en seriös uppfödare. Det jag inte ångrar är dock att det blev just Nova som blev min. Jag kommer aldrig någonsin ångra att det blev just hon som blev min alldeles egna och första hund. Jag har lärt mig så mycket om hundar, mer än jag nånsin hade kunnat tänka mig. Vi har haft våra motgångar men allt har varit så värt det.
Jag älskar allt med den här lilla hunden. Även fast hon är skitjobbig ibland. Jag älskar hennes korta trubbiga nos och hennes underbett. Jag älskar hennes stora bruna ögon som, utan att hon kan prata, ibland säger så mycket. Jag älskar alla ljud hon gör när hon leker och när hon är exhalterad. Jag älskar hennes vita yviga svans som viftar fram och tillbaka när hon springer i skogen. Det finns så mycket speciellt med henne. Hon kommer alltid vara min första hund och vem vet om jag kommer skaffa fler hundar i framtiden, men just nu är hon allt jag kan önska mig!
Det jag ville säga med det här inlägget är att det är superviktigt att man letar upp en seriös uppfödare. Hos alla hundraser finns det mer eller mindre sjukdomar som är vanliga hos just den rasen, och många sjukdomar har kommit pga avel och kan vara ärftliga. Hittar man därför en seriös uppfödare som ser till att ha hundar som inte har några sjukdomar som de kan föra vidare, så får man oftast en frisk hund. Sedan kan såklart alla hundar få sjukdomar pga ålder, men det är så viktigt att vi inte fortsätter avla sönder våra hundar och avlar på hundar som redan har massa problem i ryggsäcken. Ta tid på att hitta just din hund så slipper du förhoppningsvis massa onödiga sjukdomar.